Torsdag

19 februari, 2009

27 oktober. När läkaren som gör ultraljudet lägger sin hand på min arm vet jag. Eller vet jag redan när undersköterskan hämtar en barnmorska för att det är svårt att hitta hjärtljud med ctg-apparaten? Kanske vet jag innerst inne redan när jag känner att någon är fel, på natten och morgonen den där svarta måndagen som är både dimmig och kristallklar i mitt minne.

Det finns inga hjärtljud att höra med ctg, inga rörelser att se med ultraljud. Lyra lever inte längre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: