Torsdag

19 februari, 2009

Storasyster och jag åker till Lyras grav och tänder ljus. Älskade P sa häromdagen att det verkar som att barnen känner lite motstånd mot att åka till graven och att vi får försöka hjälpa dem med det. Jag håller med och ska försöka ta med dem lite oftare. Det blir lätt att jag passar på när jag är ensam (eller med P). Jag vill också visa Storasyster hur bra det blev med bokstäverna.

Och Storasyster är så fin. Hon är entusiastisk och hjälpsam. Hon instämmer i att det blev bra med bokstäverna och nya lyktan och hjälper mig att tända ljusen. Hennes glada kvittrande röst värmer mig inuti och gör sorgen lättare att bära.

Ganska snart fryser vi, det är fem minusgrader ute, och hoppar in i bilen igen. Jag känner att jag lever, att jag är verklig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: