Fredag

27 februari, 2009

Jag läser en blogg som beskriver sorgen som ett monster. Ett monster som inte går att bekämpa med dammsugare, toalettborste och dammtrasa, hur hårt du än försöker. Det försvinner inte, trots att du försöker sysselsätta dig med projekt, promenader och pålitliga vänner. Monstret är där och kikar fram när du minst anar.

Jag skulle nog inte beskriva sorgen riktigt som ett monster. Snarare är den som en tung, blöt, stickig och kall filt som lägger sig över mig och mitt liv och allt det jag brukar göra och tycker om. Andra känslor blir som dämpade och det tunga, kalla, blöta och stickiga gör sig hela tiden påmint. Det gör ont.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: