Fredag

27 februari, 2009

Jag kan inte stava längre. Eller jo, jag kan stava, men jag måste tänka efter och plocka fram orden från någonstans långt därinne i mig. Det är så underligt och främmande. Jag har skrivit i hela mitt liv, på olika sätt, sedan jag var kanske fem år. Första dagboken förde jag just när jag var fem, där finns bland annat dokumenterat att jag varit och sett ”klovnen Mane”.

Jag har skrivit dikter, noveller, nyhetsartiklar, reportage, krönikor, dagböcker och oavslutade romaner. De senaste dryga tio åren har jag dessutom jobbat med att fila och slipa på andras texter.

Och så kan jag helt plötsligt inte stava till ”skölja” utan att tänka efter. Det är underligt och skrämmande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: