Måndag

23 mars, 2009

”Har vi brådis”, undrar Lillebror i bilen när vi är på väg hem. Nej, vi har inte bråttom och har gott om tid att åka förbi Lyras grav, vilket är vad Lillebror vill göra. Det vill Storasyster också, båda vill se hur det ser ut med påskliljorna och riset med vide som jag ställde dit häromdagen.

När vi kommer till graven är båda noga med att säga hur fint de tycker att det ser ut. Påskliljorna är vackra och videkvistarna gulliga med sina mjuka bollar. Jag vet att de tycker att det är fint, men jag vet också att de är så noga med att uttrycka det för att de vet att det är viktigt för mig. De är så ofattbart fina, mina barn.

Jag tänder några ljus och sitter en stund hos Lyra. Storasyster och Lillebror går längs gravarna och läser namnen på alla barnen som vilar där. Lillebror stannar vid den anonyma graven intill Lyras och funderar över varför där inte finns något namn. Han pekar på den tomma vasen och konstaterar att de nog har valt fel blommor.

”Tulpaner har de nog haft där och så har rådjuren ätit upp dem”, funderar han.

Det är så otvunget och självklart att åka till graven i barnens sällskap.

Plötsligt väller sorgen in över Storasyster och hon börjar gråta. Då tycker vi alla tre att det är dags att åka hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: