Tisdag
24 mars, 2009
Jag har läst det mesta om historien med läkaren som anklagas för att ha dödat ett litet barn på Karolinska sjukhuset i höstas. Trots att nyheter och debatten runt omkring handlat mycket om nyfödda bebisar, både sjuka och friska, är det sällan rapporteringen har fått mig att gråta. Jag gråter inte heller när jag läser andra nyheter om bebisar, barn och förlossningar. Nyfödda bebisar gör mig snarare glad.
Men igår läste jag om ultraljud i DN. Det var en nyhet som handlade om att föräldrar låter göra allt fler ultraljud på eget initiativ på privata kliniker och betalar ganska mycket pengar för det. Och när jag läste började jag plötsligt att gråta.
Ultraljud har blivit förknippat med någon som lägger handen på min arm och säger ”Den här bebisen lever inte längre”.