Måndag

Igår var det fem månader sedan Lyra föddes. Fem månader, det säger mig ingenting. Det är klart att jag märker att det känns annorlunda i dag än de där första kaotiska veckorna. Dem minns jag mest som ett förvirrat töcken, med en massa vassa stenblock vi var tvungna att ta oss över. Då var varje syssla, varje liten uppgift som ett stort besvärligt projekt. Att äta, att handla, att prata med andra människor, att gå upp ur sängen.

I dag fungerar jag i vardagen och jag kan till och med skratta och glädjas. Jag kan vara närvarande för Storasyster, Lillebror och Älskade P. Jag kan uppröras över småsaker och välja att ignorera annat. Jag kan klaga över att det är dags att städa, motvilligt deklarera, sucka över låtkvaliteten i Melodifestivalen eller le åt en söt bebis bland födelseannonserna.

Men sorgen och saknaden är lika starka i dag som då.

Fem månader. Lilla hjärtat.

Annonser