Onsdag
1 april, 2009
Något jag fortfarande är enormt stolt över är att jag födde Lyra. Att jag lyckades föda henne vaginalt, jag som fött två barn med kejsarsnitt och inte trodde att jag kunde föda barn på något annat sätt än på operationsbordet. Men i det svåraste ögonblicket i mitt liv hittade jag krafter jag aldrig anat att jag hade och så bestämde jag mig för att jag skulle klara det. Och det gjorde jag.
Minnet av den där stunden när hon kom ut och låg på min mage, fortfarande varm av min kroppsvärme, vårdar jag med ömhet och försiktighet, som om det vore av glas.
Kanske låter det förmätet, men jag är så stolt över att jag lyckades, att jag kunde genomföra det för Lyras och min skull.
Lyras mamma 
Det går inte att beskriva med ord hur stolt jag är över att du kunde övermanna rädslan och ta kontroll över situationen denna den svåraste stunden i vårt liv, älskade. På ett sätt som är fullständigt omöjligt att förklara fortsätter minnet av Lyas födelse att lindra min smärta. Jag är oändligt tacksam för att vår läkare insisterade på att Lyra skulle födas vaginalt.