Torsdag

2 april, 2009

Gräset vid Lyras och de andra små änglarnas gravar har nog inte så stor chans att växa. Det är alldeles nedtrampat och så här i tötider är det slaskigt och trist. Storasyster och jag pratar om det, om att det faktiskt är något positivt. Det betyder ju att det är många som bryr sig om de små änglarna och vårdar deras minne.

”Vi ska alltid ta hand om Lyra”, säger Storasyster.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: