Tre medicinska mysterier

7 april, 2009

Jag vet att jag är ledsen inuti och att sorgen och saknaden kräver kraft och energi. Men att min kropp också visar upp en massa rent fysiska symptom som en reaktion på att själen är sorgsen förvånar mig. Kropp och själ hänger starkare ihop än jag hade kunnat tänka mig.

Här är tre fysiska mysterier som har dykt upp sedan Lyra dog.

1. Jag blir inte längre kissnödig. Jag måste förstås gå och kissa precis som vanligt och håller koll på att jag gör det med en viss regelbundenhet. Läkarna har undersökt, men hittar inget fel. Det är som om ”jag är kissnödig-signalen” har försvunnit. Det går alldeles utmärkt att leva med, glömmer jag att gå får jag bara lite ont i magen och blir på så sätt påmind om att det är dags. Men mystiskt är det.

2. Jag blir inte heller hungrig. Mat är gott och jag äter gärna, men jag känner ingen hungerkänsla. Jag måste förstås äta och försöker komma ihåg att göra det regelbundet. Det går också alldeles utmärkt att leva med, glömmer jag att äta blir jag snurrig och blir på så sätt påmind om att det är dags att äta.

3. Mina fingrar domnar bort och fingertopparna tappar all känsel. Det händer oftast när jag fryser, men inte alltid när jag blir kall. Framför allt händer det när jag har varit hos Lyra och tänt ljus på hennes grav. Det behöver inte ens vara särskilt kallt, när jag går därifrån kan ett par fingrar vara helt utslagna.

Jag räknar med att allt återgår till det normala när jag en dag lyckas koppla greppet om sorgen. Om jag lyckas.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: