Onsdag

8 april, 2009

Det är i de oväntade situationerna som sorgen tränger sig på allra starkast. När jag inte är det minsta beredd och har sänkt garden.

Jag åker till Lyras grav och där är jag beredd på att jag blir ledsen. Jag kanske inte ens blir särskilt ledsen i vanligt bemärkelse, kanske gråter jag inte ens. Snarare känns det tröstande att tända ett ljus och sitta en stund i tankarna.

I stället slår sorgen till med full kraft en vanlig vardagskväll när familjen är samlad runt middagsbordet. Storasyster och Lillebror berättar livligt om hur de haft det under dagen och Älskade P och jag lyssnar med kärlek. Och så inser jag att det är någon som saknas kring bordet och att hon aldrig kommer att sitta där.

I stunder som den lyckas sorgen få in de hårdaste och mest välriktade slagen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: