Torsdag

9 april, 2009

Jag har musik i öronen och springer. Springer, springer och springer tills jag är alldeles anfådd och benen börjar stumna. Förvånad stannar jag och upptäcker att jag har sprungit, verkligen sprungit snabbt och inte bara joggat på i min vanliga stilla lunk, en mycket längre sträcka än jag hade trott. Tankarna har flugit iväg och fötterna har jobbat på utan invändningar.

Jag mår bra av att ge min kropp en utmaning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: