Fredag

10 april, 2009

Det här är inget jag är stolt över och jag vet att jag verkar ogin, men jag blir lite irriterad när jag kommer till Lyras grav för att tända ljus i hennes lyktor och någon annan just har varit där och satt in nya ljus.

Där kommer jag med all min kärlek, förkroppsligad i ett par ynka gravljus och så får jag inte tända dem. Jag kan inte gärna ta ut ljusen som redan brinner och mina ljus kan inte stå utanför lyktorna. Jag brukar gardera och alltid ha med mig minst ett ljus som är av den sorten som kan stå utanför en lykta, men då blir jag i stället besviken över att jag bara får tända ett av mina kanske fyra ljus.

Det är alldeles egoistiskt, jag vet. Och löjligt. Jag borde vara glad över att det finns fler än jag, Älskade P, Storasyster och Lillebror som värnar om Lyras minne och tar hand om hennes grav. Och det är jag ju, egentligen.

Men jag vill bestämma över hur det ser ut hos Lyra. Jag, jag, jag.

Det är så lite jag kan göra för Lyra, därför blir det så viktigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: