Tisdag

14 april, 2009

Jag vill berätta om Lyra. Jag vill skrika högt så att hela världen hör, jag vill ropa ut att hon har funnits och att hon är viktig. Hon får inte glömmas bort. Hennes minne får inte blekna så att hon blir en parentes i tillvaron, något som hände men som gick över.

Dessvärre har jag inte så mycket att säga. Hon hann försvinna innan vi fick veta vem hon var och vad hon skulle bli. Sagan om Lyra är så sorgligt kort.

Annonser

Ett svar to “Tisdag”

  1. Dag said

    Ja Lyras liv blev kort men samtidigt kan det vara så att de som inte längre finns är de man minns bäst. Var hemma hos min Mamma under påsken och kollade då bland annat på klasskort från 4:an. Den klasskamrat jag dock minns bäst och tänker på ibland är Ulf som dog (av en hjärntumör) på sommarlovet mellan 3:an och 4:an. På den tiden (mer än 40 år sen) pratades det inte med barn/i klassen om ”svåra” frågor. Får hoppas att man gör det i 8:an på Högstadieskolan här i Sunne där Simon den 30/3 trädde en plastpåse över huvudet. Citerar en dikt från en av de sex dödsannonserna som var införda i lördags: ”Så liten plats en människa tar på jorden, mindre än ett träd i skogen. Så stort tomrum hon lämnar efter sig. En hel värld kan inte fylla det.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: