Torsdag

30 april, 2009

27 oktober, morgonen. Jag är först på jobbet, som vanligt. Jag försöker jobba, men kan inte koncentrera mig, betar av lite administrativt arbete, enkla saker som har blivit liggande. Jag gör ett inlägg på en föräldrasajt om min oro för att bebisen rör sig så lite och får lugnande svar, men också en uppmaning att åka in och göra en kontroll för att stilla oron.

Chattar med Älskade P, som nu är på plats på sitt jobb. Han tycker att jag ska ringa vår barnmorska, om inte annat för att slippa vara orolig. Jag ringer och får tag på henne på en gång. Hon är en lugn och klok kvinna, som känner mig och alltid tar mig på allvar. Hon har varit med mig under alla mina tre graviditeter. Som alltid lyssnar hon och svarar utan märkbar stress, men tycker att jag ska ringa förlossningen eftersom de inte har någon ctg-apparat på mödravårdsmottagningen.

Jag ringer förlossningen och blir kopplad till specialistmödravården. Klockan är nästan nio. Ytterligare en lugn barnmorska, som undrar hur lång tid det tar för mig att komma till dem. De har en tid kvart över nio, nämligen. Hon säger att jag kan komma så fort jag kan, så får jag komma in direkt även om jag inte riktigt hinner till kvart över.

Nu griper oron tag om mitt hjärta med en kall järnhand.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: