Tisdag

5 maj, 2009

Jag hälsar på hos nyfödde lille F och tillåter mig att vila i livets mirakel. Hej du, lilleman, vad fin du är! Där ligger du i lugn och ro hos din pappa och sover en stund. Lille F är den första bebis jag träffar sedan Lyra föddes, men inget känns konstigt eller svårt. Lille F är här och nu och det är glädje.

På väg därifrån drabbar mig saknaden efter Lyra med fullaste kraft och jag gråter länge, länge. Jag åker förbi hennes grav och tänder några ljus, sitter en lång stund i duggregnet och pratar med henne. Lilla hjärtat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: