Torsdag

7 maj, 2009

Att det skulle vara så tungt att skriva ned precis vad som hände de där dagarna när Lyra dog och föddes, det förvånar mig. Jag vet att det finns i mig och att jag inte riktigt vågar släppa fram tankarna på det. Men jag har också kunnat berätta delar av förloppet för andra flera gånger, lugnt och sakligt.

Nu när jag skriver om det gråter jag, andas oroligt, får ont i magen. Just därför måste jag göra det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: