Tisdag

12 maj, 2009

Min kropp minns. Jag går runt på jobbet och känner mig samlad, lugn i sinnet. Jag pratar med fantastiska kollegor, kollar vad som hänt sedan sist, börjar jobba så smått. Allt känns okej, jag har läget under kontroll.

Men min kropp minns, åh vad den minns. ”Här gick du i trappan och hade ont av foglossningen”, säger den till mig och jag kippar efter andan. ”Minns du hur du har mått illa på den här toaletten”, viskar den och jag darrar lite. ”Kaffe klarade du inte av att dricka senast du var här”, påminner den och jag känner mig en aning yr.

”Glädje, förväntan, inga bekymmer, så kändes det när vi var här förut”, tjatar kroppen. Jag struntar i att lyssna just i dag. Kropp och huvud är inte alltid överens, men nu gör vi det här tillsammans. Jag tycker ändå att det går ganska bra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: