Måndag

18 maj, 2009

Kvällssolen är vansinnigt vacker, men värmer inte mycket. Vi drar på oss varsin tjock tröja och kan sitta ute och äta middag på altanen för första gången i år. Våren är runt omkring oss, andas tidig sommar.

Efter maten kryper Storasyster upp i en solstol, drar en filt över benen och njuter av en god bok. Lillebror far runt på en cykel och berättar långa historier. Älskade P och jag lutar oss tillbaka, ler mot varandra och njuter av lugnet och stämningen. Det är ren lycka.

Och då, pang, slår mig insikten med sådan kraft att jag nästan ryggar tillbaka. Här skulle hon ha varit med, hon skulle ha legat i mitt knä och slumrat, kanske hunnit somna i vagnen. Saknaden är så stark att jag rent bokstavligen kan se hålet efter Lyra, kan se hennes frånvaro här ute på altanen.

Jag gråter. Lillebror försöker hitta något mjukt att torka mina tårar med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: