Torsdag

28 maj, 2009

Ibland tänker jag att andra faktiskt kanske förstår, fast de inte har varit med om något liknande. Jag tänker att jag kan förklara att det känns ungefär som de tänker sig, men ännu värre.

Så läser jag Marcus Birros krönika i Expressen och inser att så kan bara den som har förlorat ett barn skriva. Och bara den som själv har förlorat ett barn kan till fullo förstå vad han menar. Det är så mitt i prick och det går rakt in i mitt hjärta.

Jag vet inte riktigt varför det är så viktigt för mig att berätta för andra hur det känns, varför jag vill att andra ska förstå. Kanske för att det för mig är så starkt förknippat med Lyra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: