Onsdag

10 juni, 2009

När andra undrar hur jag mår känner jag mig ibland som en idrottare, som efter utförd sportprestation får den obligatoriska frågan om hur det känns . Kanske varvas det med en undran kring hur det går att jobba, om saker och ting är sig lika eller om jag blir trött.

Och likt en idrottare svarar jag mina standardsvar: ”Jo tack, det känns okej. Det går bra att jobba och ja, jag blir väldigt trött”. Sedan kanske jag ler lite försiktigt, men inte för mycket.

Jag vet att frågorna kommer av omsorg och att de är välmenade. Och det är bättre att fråga än att gå runt och undra. Men ibland får jag känslan av att jag är en apa i en bur, hon den där som varit med om det där hemska, ni vet.

Jag funderar också över om den som frågar skulle klara ett alldeles ärligt svar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: