Tisdag

16 juni, 2009

28 oktober, morgonen. Vi går upp efter en underlig natt. Jag har inte sovit något, har inte kunnat somna. Älskade P har också varit vaken, flera gånger har jag känt att han legat och tittat på mig.

Jag försöker packa. Jag kan inte komma på någonting jag behöver ha med mig till förlossningen, allt känns oviktigt. Det enda jag tänker är att vi måste packa kameran. Jag vet att jag någonstans har läst om föräldrar som förlorat ett barn på ungefär samma sätt och hur glada de var över att de tog många bilder på barnet. Men efter kameran är det stopp, jag kan inte tänka ut vad jag ska packa mer. Till slut packar jag mina tofflor.

Jag packar en väska åt barnen också, de ska vara hemma hos våra vänner i flera dagar och behöver kläder och tandborstar. Och favoritgosedjuren. Jag lägger ner några klädesplagg på måfå och hoppas att det blir rätt.

När vi står i hallen och precis ska åka tittar Lillebror på mig och Älskade P med sina stora, kloka ögon och säger:

”Jag är ändå storebror.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: