Fredag

18 september, 2009

När ett litet barn dör, försvinner också framtiden. Jag känner ett sting av avundsjuka när jag i tidningen läser kärleksfulla minnesord över personer som har levt ett långt och lyckligt liv. Så många minnen, så många lyckliga stunder att plocka fram när saknaden knackar på.

Lyra skulle också ha varit fantastisk, hon kunde också ha fått ett långt och lyckligt liv. Jag är så ledsen över att jag aldrig fick lära känna henne, att jag inte fick en chans att dela hennes liv, att vara där för henne.

Det är inte ofta jag tänker att det är orättvist, men just att jag inte fick lära känna mitt lilla barn, det känns som en stor orättvisa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: