Onsdag

30 september, 2009

På jobbet får jag frågan hur många barn jag har.

”Jag har tre, nu är det fjärde på gång”, svarar jag och känner en enorm lycka över att kunna svara just så.

I somras fick jag samma fråga, men svarade ”två”. Frågan var då i och för sig en stängd fråga och formulerad ”Ni har två barn, va?”. Det gjorde mig lite ställd och jag svarade ”ja” av bara farten.

Sekunderna efteråt ville jag skrika ”Nej, nej, jag sa fel, vi har tre barn”. Det gjorde jag inte. Inuti kändes det som om jag svek Lyra en aning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: