Fredag

2 oktober, 2009

28 oktober, kväll. Efter sex timmar har inget hänt, absolut ingenting. Inga värkar, inget fysiskt ont. Jag har inte öppnat mig den minsta, ynka lilla centimeter.

Vi beslutar tillsammans med S att försöka med en omgång medicinsk igångsättning till, den här gången i form av någon sorts ”tablett på ett snöre”. Det låter underligt, men visar sig faktiskt vara just en tablett på ett snöre. Med snöret går det att reglera hastigheten på igångsättningen och få det att gå lite långsammare om man vill.

Och det vill vi tydligen just nu. S och barnmorskorna tycker att vi ska ta det lugnare och låta mig sova, för att sedan göra en ny bedömning på morgonen, utifrån hur det har gått med igångsättandet under natten.

Det känns som om jag inte ens förstår ordet sova, lika lite som jag för tillfället vet vad äta är.

S säger att jag kan få en sömntablett senare. Jag nickar men tänker för mig själv att det ska jag inte ha, jag tar aldrig tabletter om det inte är medicinskt absolut nödvändigt.

Älskade P går och köper en kordsordstidning och en penna åt mig.

Jag tänker:

”Hur kan jag ligga här och lösa korsord när jag har mitt döda barn i magen?”.

Men jag vet att korsordslösningen får mig att tömma huvudet, får tankarna att koppla bort och stänga av. Kanske, kanske kan jag somna en stund. Jag vet att jag snart behöver alla krafter jag kan samla ihop.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: