Onsdag

21 oktober, 2009

28 oktober, natten. Jag dåsar och slumrar till några gånger. Ibland vaknar jag av att jag gråter, ibland av att Älskade P tittar på mig. Han ligger tätt, tätt intill mig med ansiktet mot mitt. En sköterska har ställt in en säng åt honom också och vi har placerat sängarna så nära varandra det går.

Långa stunder är jag vaken och ligger och tittar på Älskade P när han sover. Jag har sammandragningar, men inga som gör ont eller känns annorlunda. Inget som ger minsta tecken på att något händer.

Tjugo över två känner jag mig alldeles klarvaken på ett nytt sätt. Paniken kommer smygande och jag inser att jag måste ta en sovtablett ändå. Jag ber barnmorskan om en som bara har avslappnande effekt, inget annat.

Jag tänker på Storasyster och Lillebror. Jag vet att de har det bra, men jag saknar dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: