Tisdag

27 oktober, 2009

I dag för ett år sedan dog mitt barn.

Det är inte rättvist, barn ska inte dö. Inom mig skrek jag: ”Ge mig tillbaka mitt barn!”. Det borde ha hörts över hela världen.

Jag hade burit henne i nästan nio månader, hade mått illa, haft ont i ryggen, bara ätit och druckit det rätta och väntat och längtat så. Och så försvann hon, innan hon ens hade kommit.

Jag fick aldrig se mitt barns ögon. Jag fick aldrig höra hennes röst.

I dag för ett år sedan dog Lyra i min mage.

Annonser

3 svar to “Tisdag”

  1. Lina said

    Nästa vecka på torsdag är det sju år sen Emmy dog i min mage. Jag läser dina ord med vördnad. De är så vackra och på samma gång så smärtsamma, och kärleken till Lyra lyser igenom så starkt.
    Jag vet inte vad jag ska säga mera. Kanske att du aldrig behöver vara rädd för att glömma. Man glömmer aldrig. Lyra kommer alltid vara en del av er familj på samma sätt som Emmy är en del av våran.

    Varm kram från en annan mamma.

  2. lyrasmamma said

    Tack för snälla ord, Lina! Jag skickar varma tankar till lilla Emmy, som inte heller fick chansen visa vem hon skulle bli. Det känns skönt att höra att hon alltid kommer att vara en del av er familj.

    Kram!

  3. D said

    Idag har vi tänkt på Lyra, på dig, på P, Storasyster och Lillebror. Vi gör det ganska ofta. Det borde kanske märkas mer. Men idag har vi tänkt extra mycket, gråtit och pratat. Kanske märker hon det? Kan inte låta bli att också tänka på att Lyra antagligen tänker på att det inte är rättvist att hon inte fick se dina ögon. Din röst har hon hört.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: