Fredag

6 november, 2009

Det är vackert på kyrkogården på Allhelgona. Älskade P och jag är där riktigt sent, vid midnatt.

Det står tända ljus överallt. Mörkret ligger tätt mellan träden, men vid marken är det alldeles ljust. I området med de lite äldre gravarna lyser det vid nästan varje grav. Annars är kontrasten stor när man passerar dem, de brukar ligga i mörker medan området med småänglarnas gravar lyser på långt håll. Jag tänker att det är skönt att de äldre gravarna också får lysas upp ibland.

När vi kommer fram till de små lyser där ännu mer. Vid varje grav står många, många ljus och det finns hälsningar och nya presenter.

Det går inte att mäta sorg, en förlust är inte större eller mindre än en annan. Men det är så många som saknar de små änglarna. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, mostrar, morbröder, fastrar, farbröder, kusiner och vänner.

Den stora, samlade sorgen är så nära vid småänglarnas gravar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: