Fredag

13 november, 2009

Ibland inser jag att Lyra aldrig kommer tillbaka till oss, att det alltid kommer att vara ett hål av tomhet inuti mig. Den isande insikten är som att falla ned i avgrunden och jag måste släppa tanken nästan omedelbart.

Det är som att en del av mig fortfarande väntar på Lyra. Väntar på att hon ska växa, väntar på att hon ska födas, väntar på att hon ska dyka upp här hos oss. Väntar på att hon ska komma och fylla det stora hålet.

Jag vet att det inte blir så.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: