Fredag

20 november, 2009

29 oktober, eftermiddag. Jag känner att det händer något. Jag har fler sammandragningar och något är på gång, jag vet det.

Jag äter lite soppa till lunch, jag behöver någon sorts kraft och energi. Jag tänker på all saftsoppa som jag försökte få i mig under Storasysters förlossning. Den kom bara upp igen och jag har aldrig ens vågat tänka på saftsoppa efter det. Nu är det potatis- och purjolökssoppa, noterar jag, förvånad över att jag ändå kan märka det. Det lilla jag äter stannar i alla fall i magen.

Vid tvåtiden kommer barnmorskan M. Vi träffade henne redan igår och fick genast förtroende för henne. Jag känner att hon kommer att vara med när den här bebisen föds. Hon drar lite i ballongkatetern och säger att det känns som om den börjar ge efter något.

Halv tre lossnar ballongkatetern av sig själv (vilket är precis det som är meningen) och vattnet går. Värkarna drar igång strax efter.

Jag släpper allt, kopplar bort mig från rummet, hela den absurda situationen, den påtagliga sorgen och koncentrerar mig på värkarna. Det är bara de som finns nu, nu kommer värkarna att leda mig igenom det här. Och Älskade P, han är så nära mig.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: