Söndag

20 december, 2009

Nu är det jul igen. Jag minns inte förra julen. Jag tänker och tänker, men jag minns inte. Älskade P hjälper mig, han pratar om vilka som var här, vad vi gjorde, om julklappsutdelningen.

Då minns jag att lille S åt kanelbullar hela kvällen och glömde kvar en leksaksbil under soffan. Att Storasyster och Lillebror var glada och fick fina klappar och att jag fick sköna, mjuka byxor och varma tofflor av Älskade P.

Men jag minns inte mig själv, jag minns inte att jag var där. Jag minns inte vad jag tänkte och vad jag kände. Kanske är det lika bra.

Annonser

Fredag

11 december, 2009

De säger att det kommer att gå bra. De säger att lillebror i magen mår bra och att han kommer att komma ut levande och välmående någon gång i februari. ”Det kommer att gå så bra”, säger de alla. Och jag ler och jag nickar och jag håller med.

Men bebisar dör ju ibland! Det händer faktiskt att bebisar dör där inne i sin mammas mage! Efterlängtade, älskade barn dör innan de ens har kommit och lämnar efter sig ett oändligt hav av ekande tomrum hos alla dem som älskade, längtade, väntade.

Men det säger jag inte. Jag nickar och jag håller med. Jo, det kommer här kommer att gå bra.

Onsdag

2 december, 2009

Jag ser tecken från en liten ängel i vardagen. Isen på bilen som har börjat tina och formar ett hjärta, solen som bryter fram genom det tunga molntäcket när jag parkerar bilen vid graven, radion som spelar låten som griper tag i mig så hårt just när jag passerar förbi kyrkogården på väg till jobbet, bebisen jag möter som ler extra stort mot mig och tar tag i mitt öra, vinden som ger mig en öm smekning när saknaden håller på att överväldiga mig.

Jo, jag vet, det är jag som letar efter tecknen och tolkar in dem i saker jag ser och hör. Det struntar jag i.

Jag vet att du är med mig ändå, lilla hjärtat.