Torsdag

28 januari, 2010

Jag är så rädd nu. Rädd hela tiden, varje liten stund. Tankarna bara rusar runt i huvudet. Jag tänker på Lyra, saknar och längtar. Jag tänker på hur det var när hon föddes, men mest på hur det var just innan. Hur det kändes, när det inte längre kändes.

Jag pratar med Lyra, känner att hon är nära, talar om för henne hur mycket hon fattas mig.

Och så tänker jag på Lillebror i magen. Hur mår han, hur har han det? Tänk om han ligger där inne och inte mår bra och här går jag, hans mamma, och förstår ingenting. Jag lägger handen på magen och pratar med Lillebror, försöker förklara att jag gör allt jag kan för honom.

Här går jag och pratar med en ängel och med ett ofött barn. Tur att ingen annan ser och hör.

Annonser

Ett svar to “Torsdag”

  1. Älskade P said

    Fast nu ser vi ju dig alla.

    Vill kunna hjälpa dig att inte vara rädd. Men hur skulle jag kunna det? Jag är ju livrädd. Tiden jobbar för oss nu. Snart, snart. Jag längtar efter att få ha i Lillebror i famnen. Kommer det kännas väldigt olikt Lyra, eller väldigt likt, eller båda? Ja, troligen båda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: