Torsdag

1 april, 2010

De som finns runt en person som sörjer vill gärna att han eller hon kommer till en punkt där allt känns bra. Så, nu är det färdigt, nu har du nått vändpunkten, nu är sorgen över, allt är som vanligt, nu känner du dig väl glad igen?

När sker det då, det där avslutet? När tårarna inte längre kommer varje dag? När det går att skratta spontant igen? När det finns planer för morgondagen? När det finns något annat som kräver mer kraft och energi än sorgen?

Den som sörjer vet att det inte finns någon sådan punkt. Det finns inget ”det var det, nu har jag sörjt färdigt och är redo att gå vidare!”. Sorgen förändras, sänker sina i början så omättliga krav på den som sörjer. Den blir en del av vardagen, smälter in, anpassar sig, blir mer till saknad än ren och rå sorg. Vi förlikas, hittar ett sätt att samexistera.

Men den är där. Alltid, hela tiden, jämt. Även om det bara är jag som ser den.

Annonser

2 svar to “Torsdag”

  1. Älskade P said

    Jag vill ha det så. Sorgen är min följeslagare för livet nu. Den är min huvudsakliga kontakt med Lyra. Det är när sorgen blixsnabbt växer sig stark och stor som jag kommer som närmast dottern jag förlorade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: