Torsdag

6 maj, 2010

Jag promenerar igen. På samma gator, längs med samma sjö, följer samma stråk. Här promenerade jag för ett år sedan när jag redde ut tankarna efter Lyras död. Här traskade jag gata upp och ned och försökte förstå vad som hade hänt. Här gick jag och begrundade hur jag skulle hantera den förlamande känslan av overklighet, av besvikelse, av orättvisa. Jag gick och gick, och försökte hitta ett sätt att klara av sorgen och saknaden.

Nu går jag här igen. Med barnvagn, precis som jag hade trott att jag skulle göra för ett år sedan.

Det känns inte som jag trodde att det skulle. Allt är annorlunda.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: