Lördag

22 maj, 2010

Att sörja ett barn är som att vara olyckligt kär.

Alla starka känslor, all ömhet, all omsorg. Och så kan den som ska ha dem, den som ska älskas och vårdas ömt, inte ta emot dem.

Här virvlar känslor runt, förvirrade, vilsna, utan plats att vila och hem att hitta. Vart ska de ta vägen? Vad ska jag göra av dem?

Jag lägger dem på Storasyster, Storebror, Lillebror och Älskade P, men för dem finns ju redan i överflöd. Jag tänder ljus, smyckar graven, skriver, berättar om Lyra när jag får tillfälle.

Ändå finns så mycket kärlek kvar som hon skulle ha haft. Jag bär den med stolthet inom mig.

Annonser

Ett svar to “Lördag”

  1. Hej Lyrasmamma!

    Det du skriver underbart, även om de orden gör ont inuti för förstår vad du menar.

    Jag smakar på orden med det du beskriver om att sörja ett barn är som att vara olyckligt kär.De orden berör mig! Har aldrig tänkt så, och när jag får se de, smakar jag på de och ja, du har så rätt! Vad skall man göra av all dess kärlek man har till sitt saknade barn!? Självklart försöker man ge sitt levande barn så mycket kärlek det går men ännu finns den kärlek till det barn som skulle också leka här. Försöker vårda om graven så mycket jag kan, men ännu finns den kärleken så mycket! Otroligt mycket! Vi får bära allt med stolthet! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: