Torsdag

24 juni, 2010

Lyra har varit död i ett år, sju månader och 28 dagar. Ändå kan insikten att hon är borta, att hon inte finns, att hon inte lever, fortfarande slå mig med full kraft.

Jag kan inte förstå att hon inte är här, att hon inte fick chansen. Jag kan inte ta in att vi väntade så länge, längtade, älskade och sedan aldrig fick hålla hennes levande kropp.

Jag kommer aldrig att kunna förstå.

Annonser

Onsdag

23 juni, 2010

Storasyster sitter i sängen. På var sida om henne ligger en lillebror, båda vill vara nära, nära Storasyster.

”Mamma, titta”, säger hon lyckligt, ”jag har två lillebröder”.

Fascination i rösten. Småsyskon är ingen självklarhet.

Måndag

14 juni, 2010

Lillebror ligger på en filt på golvet. Storasyster sitter bredvid. Hon håller ett foto av Lyra i handen och visar för Lillebror. Jag hör henne berätta:

”Det här är din storasyster Lyra. Hon finns inte mer, men hon är din storasyster precis som jag. Titta så fin hon är.”

Finaste Storasyster, en fantastisk syster till alla sina syskon.

Måndag

14 juni, 2010

Jag vaknar mitt i natten av att Älskade P gråter. Jag tröstar, sömnigt, precis som gör jag med barnen.

”Det är ingen fara, älskade, det var bara en dröm. Jag är här, nära.”

”Men det var inte bara en dröm, den handlade om Lyra”, svarar Älskade P.