Tisdag

7 september, 2010

Och jag skriker, svär och slår. Förbannar, tvivlar, vill inte tro. ”Ge mig mitt barn”, skriker jag. ”Vem har tagit mitt barn?”. Och någon som är där lugnar, försöker förklara, vill trösta. Jag lyssnar inte, jag kan inte höra.

Och jag vet att det är fel, så här ska det inte vara. Jag ska vara tillsammans med mitt barn, jag ska hålla henne, jag ska vagga, jag ska amma, jag ska älska.

Och jag skriker tills det inte finns något skrik, gråter tills det inte finns några tårar, kämpar emot tills det inte finns kraft.

Och jag vaknar, svettig, darrande. Jag sov, det var en dröm.

Ändå var det inte det.

Annonser

2 svar to “Tisdag”

  1. mångmamma said

    Hittade in till dig från Ketchupmamman.
    Vet precis vad du pratar om, även om vi inte har exakt samma upplevelse.
    På söndag, 12/9 skulle vårt fjärde barn, en son, fyllt 8 år.
    Han, liksom din dotter, dog på väg till förlossningen.
    Han är alltid med mig,om än bara i hjärtat.
    Kan kanske trösta dig med att sorgen förändras över åren, den har för mig blivit mildare och mer lätthanterlig.
    Även de nätterna jag vaknar kallsvettig är numera få.
    Tänker på dig!

  2. lyrasmamma said

    Tack för snälla ord!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: