Onsdag

29 september, 2010

Jag kan inte förstå varför mitt barn dog. Ja, ja, jag förstår ju vad som hände. Så långt vi nu kan veta, att det med största sannolikhet var en olycka med navelsträngen.

Men jag kan ändå inte förstå varför. Jag ältar, tjatar i mitt huvud, funderar runt, runt. Varför försvinner en liten flicka innan hon har fått chansen? Varför dör ett helt friskt barn som är redo att möta världen? Hur kan det vara okej att ett hjärta hos någon så efterlängtad, så älskad, bara tillåts att sluta slå? Hon låg där och växte och väntade och så blev hon lurad på hela livet.

Jag kan inte förstå det. Det är orättvist. Eller snarare oförklarligt, oförståeligt och oförlåtligt.

Om jag någon gång kan förstå kommer jag också att ha räknat ut meningen med allt, med livet. Det lär inte hända. Jag vet ju redan att meningen med mitt liv är kärleken till Älskade P och mina barn. Varför får jag då inte ha dem alla hos mig?

Ett svar to “Onsdag”

  1. Emma said

    Jag vet inte. Det är grymt och oförståeligt. Brukar vilja tro på någon slags högre makt och en mening med saker och ting för att fylla ut eventuella tomrum när min logik inte räcker till att förklara och förstå det svåra i livet. Men det räcker inte tyvärr och grymt är det hur man än vrider och vänder på det. Handlar det om tur och otur bara?

Lämna ett svar till Emma Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: