Torsdag

28 oktober, 2010

Sorg och saknad tar förbluffande mycket kraft och energi. Jag tycker att jag håller ihop ganska bra, trots att det är en tung vecka med Lyras dödsdag och hennes födelsedag. Jag är här, jag fungerar som vanligt.

Men så går bilen sönder och hela den minutiöst planerade logistiken faller. Och jag inser att jag har ingen kraft alls över för att ens försöka lösa bilproblemet. Jag blir helt handfallen, vet inte vad jag ska göra. Det finns ingen ork att ta av. Jag bara gråter, över bilar som går sönder, över allt som måste fixas, över allt jag vill men inte hinner. Över mina följeslagare saknaden och sorgen och över en dotter som fattas mig, förstås.

Så pratar jag med Älskade P, börjar tänka igen, diskuterar lösningar, ringer några samtal. Det ordnar sig.

Ha, där fick ni, sorg och saknad, jag vinner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: