Torsdag

24 juni, 2010

Lyra har varit död i ett år, sju månader och 28 dagar. Ändå kan insikten att hon är borta, att hon inte finns, att hon inte lever, fortfarande slå mig med full kraft.

Jag kan inte förstå att hon inte är här, att hon inte fick chansen. Jag kan inte ta in att vi väntade så länge, längtade, älskade och sedan aldrig fick hålla hennes levande kropp.

Jag kommer aldrig att kunna förstå.

Ett svar to “Torsdag”

  1. Ida said

    Jag älskar er mest i hela världen!! Min ”Yttepyttesysslingpyssling” kommer alltid vara med oss! Vila i frid! ❤

Lämna en kommentar